måndag 6 september 2010

Älgkontakt dagen innan älgjaktspremiären!


I går kväll, 5/9, var jag ut med Tuzz i skogen efter att han bara fått hänga med mig hela dagen på fotboll, åka skogstraktor och skota fram lite virke som ska sågas till stugan.
Vi kom iväg kl 20.00 dvs. ca 1 timme innan det blir mörkt, och när jag tog fram selen och satte den på honom var det som att han visste vad han förväntades att göra, för direkt när vi kom ned i skogen började han söka. Snart nog var vi på ett stråk med ett flertal spår som vi följde lungt och tyst. Vi snirklade oss igenom ett snår av ungbjörk och kom fram på en plantering med ung tallskog. Där började han följa älgspår åt ett håll men lyssnade och vädrade år ett annat håll. Till slut bestämde han sig för att gå åt det håll han vädrade och lyssnade istället för att följa spåret.

Åt det hållet stötte vi två tjädertuppar och en tjäderhöna och efter det så vände han om igen och började markera efter fem meter. Jag tänkte att det är bäst att låta hunden bestämma så Tuzz satt och lyssnade och vädrade tittandes åt ett visst håll hela tiden. Jag bara väntade och efter fem min ungefär hörde jag det knaka en bit borta i skogen. Efter en stund till hördes det prassla i blåbärsriset. Några minuter senare kommer det en ko med två kalvar betandes upp över backen, vi satt lugnt och stilla och tittade på. Tuzz var förståss spänd men satt hela tiden lugn förutom att han morrade tyst och djupt en gång. Vi tittade på dem under det att älgarna kom närmre och närmre men när ena kalven gick runt oss från sidan och kon var ca 30-40 meter ifrån vågade jag inte sitta still längre utan reste mig upp så att kon fick syn på mig. Jag stod ändå still och hon tittade och vädrade mot oss en stund och sedan vände hon om och lunkade iväg in mot skogen med kalvarna i släptåg. När de försvann satt Tuzz ändå kvar, eller stod, och följde ljudet av vart de tog vägen. Vi gick efter en stund och då gick Tuzz bara på vindvittringen tills vi kom in på spåret och även då tog han oftast hjälp av vindvittringen för att ta oss framåt.

Då det blev allt mörkare avbröt jag efter ca 20min och gick tillbaka till bilen. Då släppte jag honom lös, men det är inga problem han markerar då och då att han "vill iväg" men kommer med mig dit jag går. Vi har det rätt bra tillsammans, Tuzz och jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar