Älgjaktsveckan i oktober

Den gågna veckan hade vi vår första jaktvecka för säsongen och här kommer jag att sammanfatta den som jag upplevt det hela.
Vi började med samling löradg klockan 06.00 vid gamla samlingsplatsen utanför Frdrikssons. Det var tre nya deltagare i år, "Buckan" från småland, David Kraft och Jörgen Olofsson som härstammar i Stavre men bor i Östersund nu. Efter sedvalig hälsningsrunda lottades passen ut och vi rullade ut i  skogen. Denna morgon låg dimman tät och sikten var knappt 100 meter. Inte förrän i tiotiden blev det lite bättre och sedan försvan det succesivt fram mot eftermiddgen. Det enda som var bra denna dag var att det inte blåste så förbaskat. Det observerades älg denna dag men ingen blev skjuten.
Nästföljande dagar var det mindre dimma men då blåste det rejält istället och att posta utan att elda var inte ett alternativ.
Hundarna fick några upptag men det var grävling, hjort och ren som dominerade från början och när det var älg då bar det iväg i medvind i en rasande fart. Om det var vinden som var för stark och påverkade eller om björnförekomsten ställer till det kan man ju fundera på. Kanske hundarna fått för få timmar i skogen innan jakten också? Söndagen bar i alla fall med sig lycka och välgång för Björn Kraft som precis efter upptag av en av löshundarna fick in en fin oxe i pass nr1 och efter att par skott låg oxen i backen. Det visade sig vara en udda 18-taggare med fin skovel.
På tisdagen gick jag och Tuzz första gången och efter att ha hittat spår och spårat i ca 10 min stötte vi en grupp om tre djur som stod bakom ett krön. Skit! Vi spårade efter men de gick rätt snart ur vårt område så vi fick släppa dem. Efter några hundra meter kom vi på nya spår och följde dem i ca tre timmar utan att komma ifatt djuren.
Onsdagen gick vi två såter. I den första som tog ca tre timmar att söka igenom hittade vi inte några färska spår alls. Han följde dock några gamla spår längs sjön så nosen hade inte slutat fungera utan det var helt enkelt ingen älg där. I andra såten gick vi ca tre hundra meter innan vi kom på spår. Efter spårning ca hundrafemtio meter stötte vi ko+kalv som även dem raskt gick ur området... Sen hade vi ingen mer kontakt i den lilla såten men fem-sex timmars arbete blev det den dagen och det kändes i mesta laget för att vara bra för hunden. Tre-fyra timmar känns som tillräckligt.
Vi gick även på lördagen och då följde min son Anton med. Då vi var på väg att gå tvärs igenom marken till bortre gränsen där vi skulle utgå från hade en av löshundarna sprungit upp på "våran" sida av vägen och fick ett upptag ca 150 m framför oss.  Ko+kalv+hund kom förbi oss på ca 80-100m men jag fick inget skottläge. Tuzz såg nyfiket på men sa inget. vi stod stilla och väntade lite och då kom en andra kalv strax bakom oss. Den stannade i fint håll ca 70-80m i en fin lucka mellan träden men det var absolut inget kulfång och jag visste att vi hade postat ut nedanför så jag sköt inte nu heller. Vi lät kalven lufsa iväg och sean försökte vi spåra den. Vi spårade i två timmar innan vi fick avbryta för att göra ett eftersök på en annan kalv. Vi hittade inget på skottplatsen som tydde på träff och efter att ha spårat kalven och kon i två timmar utan att hitta något avbröt vi. Efter fikat fortsatte vi i närheten där eftersöket gjordes eftersom jag såg mycket spår där när jag gick ned. på väg ned tänkte ag att Tuzz skulle få springa lite lös för att vila mentalt. Jag lockade ett par gånger på vägen och rätt vad det var kom en pinntjur joggandes genom skogen. Han stannade fint på hundra meter med bredsidan mot mig. Jag hade Tuzz 40 meter åt sidan som stod och tittade på tjuren och själv behövde jag ta av mig bössan från ryggen och ta mig två meter åt höger för att få fritt fält. när jag klev åt sidan vred älgen på huvudet och då blev det för spännande för Tuzz som satte efter, men utan skall. Jag tänkte att det fick bli som det ville om han ville följa efter men redan efter en minut ungefär kom han och tog på sig selen för att spåra. Vi gick efter i två timmar och vi korsade våra egna spår två gånger vilket visar att djuren inte går undan så hårt när de stötts av en bandhund. Bra gjort av Tuzz tycker jag att följa spåret hela tiden även fast vi korsade våra spår + att vi mötte ett rådjur på 60-70 meter. Det tittade på oss och gick lugnt undan. Trevligt.
Vi fick ingen mer älg under veckan och inte heller helgen därpå. Under jaktveckan var det en som räknade till 14 st olika älgar han sett i pass men i alltför dåliga lägen för att komma till skott, så älg finns på marken.
Det finns som sagt älg på marken men de helger vi varit ut senare har endast resulterat i en nedlagd kalv.
Man får väl kämpa vidare..