Förra lördagen blev Tuzz påkörd av en bil på vägen utanför vårt hus. Det var en riktigt hemsk upplevelse att se honom ligga livlös ute på vägen och när jag kom fram till honom var han aldeles stel i kroppen och blod rann ur nosen... När jag lyfte upp honom så kände jag att han hade bra puls i alla fall, då tändes hoppet direkt och jag bar in honom och kontaktade vetrinären direkt.
Han piggnade på sig eftersom och när vi kom in till vetrinären var han groggy men rörlig. En helkroppsundersökning gjordes och han visade inga smärtsymptom som tydde på frakur eller leddysplasi!.!
Höger öga visade lite svagare hotreflex och han hade en rejäl fläskläpp på högersidan där bilen träffade men det var det enda... som visade sig.
Nu efter drygt en vecka ser jag ingen skillnad på hotreflexen, inga missfärgningar på tänder som skulle tyda på rotskador, eller andra problem. I lördags när vi "jagade" vekade det som att intresset eller luktsinnet var nedsatt. Vi gick nämligen i och över färska spår utan att han visade samma intresse som tidigare.. Förmodligen kan han ha haft svullnad kvar i näshålan eller helt enkelt känt sig för hängig för att vilja hänga efter en älgfamilj i flera timmar..
Egentligen hade jag bara med honom för att vara ute och röra på sig lite lugnt.
Nu under denna vecka kan jag konstatera att intersset för spår är tillbaka och att styrka och rörlighet är fullt normalt.
Det har varit omtumlande för oss alla och självklart mest för Tuzz. Vi har tagit promenader längs vägen och det går bra att möta bilar. Några enstaka gånger har han ryggat och dragit åt sidan när det kommit någon bil som haft speciellt högt eller skramligt ljud. Vi gör inget extra då utan försöker visa att det är säkert att gå vidare på vägkanten.
Man kan ha tur i oturen också....
Hej!
SvaraRaderaHamnade på din sida när jag sökte information om olika älghundar. Har en jämthund/karelare på gång men önskar mer information. Min fråga till dig är: Vilken ras har din tappre hund?
Vi har en gråhund/jämthund/sibirian huskey/schäfer, tik vid namn Vinka. Hon är 10 år gammal och får stanna kvar hos oss, så länge som hälsan står bi. Hon är fin som familjehund men när man ger sig ut i skogen för att jaga älg så har hon svårt att skälla. Hon markerar ivrigt(nästan för mycket) för älg. Men skäller bara när hon sitter i löplinan.
Hon har otroligt mycket jaktlust i sig, men det hjälper ju knappast när vi människor inte hinner eller känner det hon känner.
Sen har vi inom familjen flera tikhundar,samojed, norrbottnsspets,en gammal terrier (kastrerad hanhund), och till och med en liten pudeltuss. Det är ju också viktigt att det fungerar hundarna emellan.
Har du några råd, om vilken hund vi kan skaffa?
Annars, få vi leta vidare. Hälsningara barbro.
Hej Barbro!
RaderaVad kul att du hittat min lilla dagbok på nätet.
Det framgick inte riktigt från din kommentar, men om jag antar att du vill ha en hund du kan jaga älg med och som passar i ett socialt sammanhang med familj och fler hundar.
Till att börja med så vill jag säga att detta är min första jakthund och att mina erfarenheter därför är begränsade. Jag har ändå lite erfarenheter som samlats genom livet.
Den hundras jag har är Norsk Älghund Svart, det är en gammal men liten ras. Senare årtionden har den avlats på egenskaper som passar en hund som är snäll, tålmodig, och uthållig med bra egenskaper på att finna vilt. I Norge används dessa att jaga älg och hjort i band, dvs. att hunden går i sele med en lina som är ca fem meter. Om man går slag, zick zack, mot vinden kommer hunden markera och genom sitt kroppsspråk tala om när man närmar sig det vilt man präglat den på.
Det är lite träning att lära sig ungefär hur nära det är till viltet men det är tydligt när det är något på gång... Jag vill ju att hunden ska kunna jaga som löshund när det är marker som är svåra att ta sig fram tyst på så jag har haft Tuzz lös en del på senare tid. Han hittar älg om den är där, utan tvekan, men det som inte kommit än är ett lite större eget sök. Som det är nu så håller han sig oftast inom tvåhundra meter från mig och han stannar om jag stannar. Han söker långsamt för att vara löshund men är noggrann istället. Han har gjort några längre sökturer på ca 600m från mig sista veckorna och han har även hittat älg några gånger när han gjort större sök så jag tror, som många andra, att ge mycket tid till den form av jakt man vill att hunden ska bli bättre på.
Han har ett bra skall med god täthet, men går lite för fort in på älgen så de stöts oftast iväg. Från början släppte han direkt men har nu följt några i någon kilometer innan han släpper och kommer tillbaka. Det blir bättre och bättre dock.. Han har stått med älg i ca en timme vid ett tillfälle så han vet ju hur det kan vara.
Det kan tilläggas att jag har prioriterat skogstid istf konditionsträning i höst och att han därför inte har kondisen han skulle behöva för att vara lös hund. Att banda en hel dag är inga problem, så fort selen är på och vi sätter oss i rörelse så letar han älg. Vi har gått på björnspår och dem är hann villig att följa och vi har testat på permobjörn och där skällde han bra.
Skulle jag välja en hund att mest jaga som löshund men som även går bra att banda med skulle jag välja en GråHund med bra jaktlinjer i. En vass Gråhund är härlig att se i aktion.
Är det en med bra bandhundsegenskaper och en riktigt trevlig kamrat man vill ha, då skulle jag inte tveka på en Norsk Älghund Svart igen.
Som det ser ut så kommer det troligen bli ganska bra med både bandning och löshund av min hund och han är otroligt lekfull med andra hundar, rangen brukar allt som oftast lekas fram. Sällan med mer än att de river i från ett par gånger mot den andra hunden.
Följer man med lite på norska elghundklubbens avelsråd och likaså svenska älhundklubbens så kan man på egen hand hitta bra parningar annars är de tacksamma att ringa och prata med också. De har oftast bra koll på föräldraindividerna.
Ni har en spännande tid föran er och ni kommer att få den hund ni vill utifrån hur konsekvent och tålmodig ni är med träningen.
Den svarte är fin av sig...
Lycka till!
/Ecke