Nu har det gått en tid då man fått vara utan bössa i skogen, i alla fall om man är ute efter älg.
Vi har ändå varit ute en del för att få mycket tid i den miljö en älghund ska känna sig hemtam i. Tuzz har fått vara lös för det mesta och han håller sig nära mig om inte jag tillåter annat. Det behöver jag inte bry mig om förutom när han har vittring på älg eller rådjur. Då vill han iväg. Det är ju bra att veta att instinkten finns där..
En gång när vi var ute på skotern, vi körde sakta på sjöstranden, så kastade han sig av i djupsnön och pulsade sig upp i skogen. Strax kom en riktigt fin bock hoppandes och tuzz försökte hänga på. De for iväg på ett packat skoterspår så jag släppte iväg han i 2-3 minuter. När jag sedan kallade på honom kom han som ett skott tillbaka, det var skönt att se.
Efter detta har snötäcket satt sig och nu bär det ganska bra inne i skogen där snön inte är så djup heller.
Jag har släppt honom efter rådjur ytterligare en gång, kort, och eftre älg tre gånger. Han jobbar tyst, det hörs något som låter som väckskall ibland och en gång har han skällt "riktigt".
Huvudtanken är att det ska vara intressant att gå till skogen och att ta upp spår efter önskvärt vilt. Att träna inkallning under heta situationer är inte helt fel det heller...
Har tjärat skidorna också så nu ska jag försöka följa spår under längre tid någon dag framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar