Vilse i skogen.....

För första gången i mitt liv har jag gått vilse. Dessutom på våra egna jaktmarker. Ja, nu gick jag ju inte vilse så att jag inte hittade hem men det tog avsevärt mycket mera tid än det borde gjort. Jag var ute med Tuzz för att spana av efter älg inför jakten. Han fick gå lös för att också få möjlighet att göra lite egna sök och undersökning av terräng och dofter. Vi hade gått längs med ett av våra skiften som är ca 2 km långt och jag hade bestämt att han skulle få gå lös tills vi nådde rågången längst bort. Vi hade inte mer än ca femtio meter kvar till gränsen när han får ett upptag i en tätning och det bär iväg med dunder och brak. Hundarna får ju om inte annat en bra konditionsträning vid en sådan språngmarsch. Han skällde inget och kom tillbaka efter 10 minuter ungefär. Vi tog på selen och spårade ett bra tag utan att se älg. Vid ett tillfälle tror jag den var nära för markeringen från Tuzz var så tydlig. Han satte sig till och med en stund och vädrade, men ingen kom och vi såg ingen heller. Bakom en höjd sen, var det ett litet blötare område med björk och höga bladväxter och där fann vi färsk spillning och spår men ingen älg. det var förmodligen den han kände av innan.
Jag skulle ju kolla av marken lite också så jag släppte Tuzz igen och gick lite fortare själv för att hinna se mer. Han gjorde mycket större sök nu men kom alltid tillbaka efter några minuter. Vi gick någon kilometer innan jag bestämde mig för att gå tillbaka. Från den plats jag nu var, skulle jag gå i en svag båge till vänster och det gjorde jag nog i en början men lyckades sen gå i en vid båge med högersväng och när jag tyckte att jag borde vara hemma men skogen inte alls höll samma karaktär som där blev jag fundersam på vart jag var och hur jag gått för att komma dit. Det finns ett antal vägar åt det håll jag gick som jag känner till allihop och skulle känna igen om jag gått på dem, men lyckades gå förbiii dem med femtio till hundrafemtio meter allihop.
Skogen öppnade sig hur som helst med ett hygge och en myr och därifrån kunde jag orientera mig med kikarens hjälp. En tre timmars promenad blev hux flux en sextimmars...
Vi såg ingen mer älg om det var för att jag gick för fort han inte ville söka eller om det var för att han var trött vet jag inte men han höll sig vid mig hela tiden på slutet. björnen som setts längre bort i skogen hade lämnat spår ovanför byn också. Där fanns upprivna stubar och urrivna myrstackar, så vi kanske kan få se någom på älgjakten till helgen.