Nu har det hänt.
Förr förra helgen fick vi tag tag i en ko. Under dagen gick vi en runda och fick upp ett spår efter en ensam älg. Vi följde spåret i ca en halvtimme innan vi fick kontakt första gången. Älgen gick undan och vi följde en gång till och stötte då älgen som gick ur området. På hemvägen sedan så mötte vi en jägare från grannlaget vars hund stod med ståndskall på vår mark. Jag gick mot min princip att skjuta älg för tuzz som bandhund och hade honom lös. Han går riktigt bra i band och jag hoppas vid gud att detta inte ändrar det faktumet. Han fick alltså gå lös och tog sig mot älgen och hunden som redan var där. Jag och den andra hundägaren gick mot ståndet och när vi kom in på ca 70 meter så sitter Tuzz och tittar och markerar, precis som han ska göra som bandhund när vi får kontakt. När vi kommer fram till honom så ger jag honom varsågod och han lunkar iväg till älgen och hunden. Tuzz hjälper till med lite skall och jag kan skjuta älgen på ca 25meter. Vid skottet hoppar båda hundar till men sätter direkt av efter älgen som springer iväg ca 100 m. Då ställer de älgen och båda hundarna jobbar bra och står sida vid sida framför älgen. Det finns ett gott skall i svarthunden som kan var bra att ha vid en eventuell björnkontakt i framtiden. Jag skjuter ett skott till från ca 15 meter denna gång och älgen vänder sig först mot mig, men viker av och går 20 meter åt sidan innan hon ramlade i kanten av myren.
Första älgen blev alltså för en bandhund i ståndskall.. Rätt eller fel? Det kommer att visa sig så småningom men min förhoppning och tro är att jag kommer att ha en hund som blir riktigt bra på både bandhundsjakt och som löshund. Det skulle kännas fint att kunna välja jaktsätt efter yttre förutsättningar som terräng, områdets storlek, antal jägare etc.etc.
Om man tänker efter att det än så länge är en unghund så kan jag inte vara annat än nöjd med hur han har utvecklats, både i skogen och hemma. Det är en trevlig kompis..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar