Träning i mörkret

I går kväll hade jag äntligen tid att banda direkt efter middagen. Det är ju så synd att det blir mörkt så himla fort bara.
Vi åkte till Stavre och kunde börja gå direkt från bilen så som vinden låg. Vi gick en liten bit längs en gammal skogsväg innan vi vek av och gick i skogen. Redan efter ca 10 min börjar han dra lite lagom och sicksackar lite föra att känna av åt vilket håll doften kommer från. Efter ca två hundra meter kommer vi på spår som jag inte tyckte såg så färska ut men de följde han målmedvetet ut på den lilla vägen igen och längs den till vägsände och vidare upp i skogen. Hela tiden målmedveten efter ytterligare trehundra meter kommer vi till ett område där spåren efter två vuxna älgar är väldigt tydliga. Tuzz blir lite mer, både ivrig och noggrann. Han drar lite mer distinkt dit han vill men stannar oftare och lyssnar och vädrar i vind. Vi går ett tag till tills vi kommer fram till ett parti med riktigt tät ungskog..tar det mycket lugnt och spåren går som tur är runt men han vädrar inåt ungskogen. Bäst som vi följer spåren runt så vänder vinden och ligger på rejält i ryggen på oss..H-vete kan man ju hinna tänka då. Eftersom det snart är mörkt och vinden vände gör jag bedömningen att inte hinna gå ikapp dessa djur, men gör ett försök genom att gå på så snabbt och tyst jag kunde.Vi kom på färska legor intill ett område där det fejats friskt och spårade ett tag till men var som sagt tvungen att vända mot bilen samtidigt som mörkret föll.
På väg tillbaka mot bilen stöter vi något djur på bara 30-40 meter och man är ju inte så kaxig när det sprakar och smäller i skogen bredvid där man går. Hörde några rådjurs lockläten efter en stund så det var väl de vi skrämde i väg.
På tisdag ska vi gå ett bandhundsprov i jänsmässholmen. Det ser vi fram emot.
Svejs!