En liten filmsnutt från en lunchrunda.

Här är en filmsekvens på Tuzz när han är drygt fem månader gammal. Jag filmade den med mobiltelefonen när jag var ut med Tuzz på lunchen den 28/9-10.

Fortsättning på fjällälgjakten!

Under lördagskvällen när det var mörkt och hundarna fortfarnde stod ute så började de morra dovt och skälla ned mot skogen..Kunde det vara björn där nere kanske?
På söndagsmorgonen, när klockan ringde vid 06.00, var det klart väder ute och vi beslutade oss för att åka upp på fjället och kikarspana iställetför att försöka få tag på de två älgar vi såg dagen innan.
Vi segade på en hel del denna morgon och kom inte iväg så tidigt som vi kanske borde gjort.
Körningen upp gick längs gamla sommarleder, över vadställen och längs myrkanter, och slutligen upp på hårdbackar och berg. Till slut fattades ändå antal kilometrar att gå upp på det fjäll vi hade bäst utsikt från.
Vädret höll sig till mesta dels klart och med svag vind så vi hade inte mycket att klaga på denna dag förutom att vi inte såg någon älg då kanske.. Det vi såg var ändå en lisa för ögat och själen. Fjällen i sin höstprakt, många fina renar och på hemvägen älgspår och björnskit som gjorde att vi beslutade oss för ett sök där men vi gick tomt och vidare upp till fyrhjulingarna för hemfärd.
När vi kom ned så flådde vi älgen som sköts dagen innan, delade den i en fram och bakdel och hängde sedan upp den mellan två träd och täckte den. Sedan satte vi upp tältkåtan och bäddade in oss där eftersom det var fler från "holmen" som skulle ligga kvar till nästa dag. Även denna kväll stod hundarna och tittade ner mot skogen och morrade och skällde. På vägen upp till fjället körde vi förbi färsk björnskit ca 400-500 meter från stugan, så det kan ha varit björn som hundarna kände av. Blev ingen lång rastrunda med Tuzz på kvällen då inte.
Måndag morgon.
Vi var ute vid 8.30 på morgonen och skulle jaga en stor såt tänkte vi, men tänkte fel på vinden enligt prognosen, (vid stugan gick det inte avgöra hur det blåste) så vi körde ut med hjulingen + vagn. Det var inte förrän vi efter halva sträckan stannade och såg att vinden låg mot oss. Vi skulle gått ut från stugan...
Hur som helst så tog vi och jagade av det som återstod men utan att få kontakt, trots tre hundar.
Jag och Tuzz gick mellansåten där det var mycket renspår och få älgspår. vi hade upp fem orrar, två hjärpar och en grupp om 6-8 renar under dagen. Några älgspår följde vi men de var nog för gamla för han tappade när vi korsades av renspår. Renarna vi kom in på tog han på vindvittring och vi fick en fin smygning in och satt först med ca trettio meter kvar och tittade en stund innan vi smög vidare och var inne på ca tio meter. Där satt vi och tittade i ca 10 minuter innan jag reste mig och stötte dem. Tuzz satt tyst och såg koncentreat var de tog vägen. Han ville sedan iväg efter renarna men med fokus på älgjakt så fick jag ta honom åt andra hållet och fortsätta leta älgspår. Ett bra jobb var det i alla fall, synd att det var fel djur...
Vi gick den andra såten sedan eftersom vi såg spår påväg hem. Denna gång passade jag och Tuzz så han fick vila. Han  var med tanke på åldern riktigt bra i arbetet under alla faser av dagen. På hjulingen, söken, i kontakten med andra hundar och jägare. Det är en trevlig kille den där Holingen´s Tuzz.
Efter att Virpi sökt av såten for vi till stugan och för mig blev det till att packa grejorna för att köra ned till bilen för hemfärd. Johan åkte med mig hem till Änge och när vi precis lastat hjulingen på släpvagnen och börjat rulla hemöver såg vi de första älgarna. Vi skämtade om att se tjugo innan vi var hemma. Det blev inte tjugo men väl nio älgar.
En riktigt trevlig tripp var det ändå när jag nu summerar dagarna.
Vi får se hur det går under oktoberjakten hemma, skjuter vi några under första dagarna kanske jag återansluter för lite mer fjälljakt under andra halvan av veckan.

I går, 21/9, på hemma plan, lade jag ett spår med en älgklöv åt Tuzz. Så bestämt har han inte tidigare tagit sig an spåren även om jag tycker han gjort det bra tidigare också. Den intensiva träning i "skarpt" läge han fick i helgen var nog väldigt nyttig för jägaren Tuzz. Det blir nog ett längre spår i kväll..Kanske en film snutt med videokameran. Lovar inget men..

/Ecke

Första älgjakten till fjälls!

Jag och Tuzz fick packa med oss, lite grejor och fyrhjulingen och åka upp till ansättens ödeby tilsammans med Tomas Bergkvist och hans ena son Johan på fredagseftermiddagen. Körningen upp till allmänkåken som gick genom skog och över myr och bäck bjöd på några halvsvåra passager, för mig som var utan släp var det lite trixigt, desto trixigare var det för Tomas som hade fulla släpet med packning, men det gick inte ta miste på att det finns en hel del vana att hantera terrängfordon över svår terräng. Marken lästes av och samlat med erfarenhet om vilka partier som brukar vara svårare att passera togs vägen då och då genom ett nytt område. Vi fastnade ändå ett par gånger men med winchen var det inga problem att prata om, det tog lite längre tid bara.
Väl framme på kvällningen var det rätt mörkt så vi packade in oss i allmänkåken istället för att sätta upp tältkåtan. Tuzz åkte med mig på fyrhjulingen en del på vägen upp men valde emellanåt att springa före istället och när vi var framme var det en trött liten grabb som snabbt hittade sovplats. Det var ju bra för på lördag hoppade vi upp (ja, det var väl att överdriva lite) och åt frukost och ställde i ordning bössor och klädde oss innan vi gick med Tuzz som bandhund en stund innan de övriga kom vi hittade lite spår som han följde, men de ledde tillbaka dit vi först hittade dem och sen hittade varken Tuzz eller vi fortsättningen. Vad svårt det är att se spår när det ligger fulla backen med löv!
Vi gick en runda men hittade inga färska spår. (på söndagen såg vi två älgar alldeles intill det ställe spåren fanns,)
När vi kom tillbaka ställde vi oss i ordning för en längre jakt med löshund och passkyttar som kom från Jänsmässholmen. De var sju stycken inklusive ett filmteam från USA (backlandsoutdoors.com) som följde samerna i älgjakten.
Vi jagade av en såt längs ansättens skogssluttning. Virpi fick ett upptag och följde efter i ca 2,5 km till en bred bäck där hon släppte och kom tillbaka. De lyckades dock gå förbi alla passare.
Jag och Tuzz passade från början på en höjd i lätt duggregn och måttlig vind. Sökte sedan av terrängen nedåt. Vinden växlade lite och Tuzz ville iväg mot sydväst och jag lät honom gå en stund åt det hållet innan jag tyckte att vi var på väg från de andra och vände inåt i såten igen. Vi gick tomt i såten trots en del spår varav ett riktigt stort.
Eftermiddagens såt som vi tog sydväst från den första gick vi från andra hållet eftersom vinden kom mot det hållet. Tomas släppte Virpi  ned mot ett stort myrområde och passare sattes ut som bakpostare och förhållsskyttar. Jag och Tuzz gick i slag upp och ned längs sluttningen på ömsom hårdbackar mellan gammal ängsmark och myrstråk. Över ett krön markerade Tuzz och ville dit. Vi tog oss försiktigt fram och hittade spår som verkade rätt färska och följde dem. Efter en bit kom vi på skit som var rätt färsk efter två älgar och jag rapporterade via radion vad vi såg och fortsatte sedan framåt i lugnt tempo. Eftersom det finns en hel del ren i området hade Tuzz svårt när älg och ren spår korsade varandra, det gjorde att det ibland gick väldigt sakta och att han ibland tappade bort älgspåren. Man kan inte kräva att en 5mån gammal valp ska fixa det heller men överlag gick han väldigt bra för sin ålder. Trots att han självklart blev trött i psyket av att koncentrera sig en lägre tid. Virpi fick ett upptag något hundratal meter framför och snett nedanför oss, det gick ifrån oss först men vände i en halvcirkel och gick tillbaka längs myrkanten mot passkyttarna. De första passarna gick det förbi men Scott, som äger och driver produktionsbolaget Backlandoutdoors , fick skjuta en kviga på gångstånd för gråhunden Virpi ca 700 meter från oss. Skottet tog högt men mitt i ryggraden så kvigan stöp i träffögonblicket.
Efter diverse fotograferingar och gratulationer blev det till att ta ur älgen och frakta den till stugan. Medan vi väntade på att han som suttit i förhålls pass tog sig till stugan och hämta fyrhjulingen och vagnen fick Tuzz provsmaka lite av älgen. Men Virpi såg den gärna som sin egen så han fick hålla sig åt sidan.
Vi tyckte att det tog lång tid innan han kom med hjulingen så vi anropade honom för att se om han kört fast eller så, då har han stannat och sitter och tittar på två kvigor i det område Tuzz hade vädring på morgonen...Kan det ha varit dem? Kanske?
Vi kom ned till stugan med älgen och NilsOve från Snåsa, stannade kvar hos oss i stugan.
Älgen sotades, min första, och östes ren från blod innan vi lämnade den med en pinne som höll den öppen. Mörkret gjorde att flåningen fick vänta.


Bilderna är från lunchpromenaden tisdag 21/9 då han är drygt 5 månader gammal. Bilder kommer från fjället också men det blev inga från min kamera så jag får vänta tills jag får några skickade från de andra.

Skytte

I går tog jag ledigt från fotbollsträningen eftersom de andra två tränarna också var där och i stället for jag till skjutbanan. Eftersom jag har öppna riktmedel så kan jag inte vara så kräsen på precissionen men det är ju helt nödvändigt att skjuta några skott då och då för att ha koll på träffbilden. Alla övningsskott jag skjutit tidigare har varit med jaktmatch övningsammunition men nu sköt jag även med Norma Oryx. Det var en del skillnad. På 80m höll Oryxen mellan 7-10 cm högre träffbild än jaktmatchen. Det var ju en rätt bra nyhet att veta. Jag har ju en norsk älghund svart som jag ska låta leda mig in på kortare avstånd än 80m innan det ska avlossas skott så någon mer avancerad inställning av riktmedlen känner jag inte vara nödvändig.

Min skjutträning har mestadels varit med luftgeväret i sommar men den är nog så viktig.

Ut och skjut med er!

Bilder

Jag kommer naturligtvis ha med både video och kamera till fjälls ; ) så bilder kommer.


Rävskabben som Tuzz drabbades av har försvunnit efter behandlingen och nu syns det inte mer än att han har en liten kalfläck 3-4 mm stor på huvudet.

Snart lockjaktsdags

Tjo!
Nu till helgen ska jag få följa med på lockjakt på älg i fjällterrängen som hör till jovnevariesameby i offerdal. Det är något jag ser fram mot med stora förväntningar. Det blir kikarspaning och lockjakt men Tuzz kommer att följa med och förhoppningsvis kan han få spåra en del under helgen.
Jag var med svärfar och styckade 12 stora och 5 kalvar i lördags och då tog jag med en köttbit från träffområdet som var riktigt blodsprängd, sen la jag ett spår med köttbiten i ett snöre. Spåret lade jag i ett sick-sack mönster över en nyslagen åker in i höggräset bredvid och vidare runt åkern och tillbaka så att den sista delen låg så till att Tuzz skulle få direkt vittring.
Totalt var spåret ca 500m. Från början gick han på läsidan av första "slaget" utan problem. Jag hade några tre-fyra meters luckor ibland och precis i vändningen av första slaget var det en sådan lucka och där tog det lite tid innan han hittade fortsättningen, men efter det gick det riktigt bra förutom att grannen kom ned med sina hundar och gick precis där jag lagt spåret. Där ville Tuzz följa efter de hundarna istället så jag fick bromsa honom och visa vilket spår han skulle följa. Sen gick det snabbt att hitta slutet på spåret och belöningen i form av en bit kött.
Jag filmade detta och vi får se om jag lyckas lägga ut filmen på youtube så småningom.

Tuzz kullsyster har flyttat till grannbyn. Det är Markus Eriksson som köpt henne och det blir roligt att lära känna det ekipaget lite närmre i framtiden.

Älgkontakt dagen innan älgjaktspremiären!

I går kväll, 5/9, var jag ut med Tuzz i skogen efter att han bara fått hänga med mig hela dagen på fotboll, åka skogstraktor och skota fram lite virke som ska sågas till stugan.
Vi kom iväg kl 20.00 dvs. ca 1 timme innan det blir mörkt, och när jag tog fram selen och satte den på honom var det som att han visste vad han förväntades att göra, för direkt när vi kom ned i skogen började han söka. Snart nog var vi på ett stråk med ett flertal spår som vi följde lungt och tyst. Vi snirklade oss igenom ett snår av ungbjörk och kom fram på en plantering med ung tallskog. Där började han följa älgspår åt ett håll men lyssnade och vädrade år ett annat håll. Till slut bestämde han sig för att gå åt det håll han vädrade och lyssnade istället för att följa spåret.

Åt det hållet stötte vi två tjädertuppar och en tjäderhöna och efter det så vände han om igen och började markera efter fem meter. Jag tänkte att det är bäst att låta hunden bestämma så Tuzz satt och lyssnade och vädrade tittandes åt ett visst håll hela tiden. Jag bara väntade och efter fem min ungefär hörde jag det knaka en bit borta i skogen. Efter en stund till hördes det prassla i blåbärsriset. Några minuter senare kommer det en ko med två kalvar betandes upp över backen, vi satt lugnt och stilla och tittade på. Tuzz var förståss spänd men satt hela tiden lugn förutom att han morrade tyst och djupt en gång. Vi tittade på dem under det att älgarna kom närmre och närmre men när ena kalven gick runt oss från sidan och kon var ca 30-40 meter ifrån vågade jag inte sitta still längre utan reste mig upp så att kon fick syn på mig. Jag stod ändå still och hon tittade och vädrade mot oss en stund och sedan vände hon om och lunkade iväg in mot skogen med kalvarna i släptåg. När de försvann satt Tuzz ändå kvar, eller stod, och följde ljudet av vart de tog vägen. Vi gick efter en stund och då gick Tuzz bara på vindvittringen tills vi kom in på spåret och även då tog han oftast hjälp av vindvittringen för att ta oss framåt.

Då det blev allt mörkare avbröt jag efter ca 20min och gick tillbaka till bilen. Då släppte jag honom lös, men det är inga problem han markerar då och då att han "vill iväg" men kommer med mig dit jag går. Vi har det rätt bra tillsammans, Tuzz och jag.