Några bilder från på hunn från skogs promenad.

Här har vi pulsat i lite snö, eller kanske det var rätt mycket snö. Det nådde strax ovanför knäna på mig när vi gick så Tuzz hade rätt jobbigt, han också..

Vi var ut för att motionera oss i söndags med selen på och bössan i hand. Man vet ju aldrig..
Det bar sig inte bättre än att vi kom oppi nattlegan direkt och sen följde vi de spåren efter vad jag kunde se, tre älgar. I två timmar gick vi utan att hinna ikapp. Han markerade i vind vid några tillfällen men vände tillbaka till spåret efter att ha känt på snödjupet. Jag provade spåra åt han men då gick han inte och vädrade. Det visade sig att älgarna hade vänt ned åt det håll Tuzz visade och det förstod jag, men tänkte att det inte heller var helt fel att pulsa efter i spåren och få lite fin styrke och uthållighetsträning. När jag avbröt spårningen hade vi ca 40 minuter ospårad snöpulsning hem men då ville inte Tuzz ligga först. Knepigt..

Jag ska ta fram skidorna och skejta på sjön någon dag framöver och se om han är villig att träna lite på det sättet.

Filmsnutt från pass andra dagen på Oktoberjakten.

Jag och Tuzz på 6:an med nykokat kaffe och en värmande brasa. Det var riktigt härligt förutom att vi inte fick se någon älg... Men att ligga på ett renskinn och spana av terrängen och hoppas funkar fint det med.

Ett vildmarksäventyr i midvintern..

Hej alla tappra läsare!
Nu har vi nått januari och det är sannerligen en vacker månad... Jo, det tycker jag faktiskt även om det kan vara kallt och snöstorm ute. Det är på något sätt mäktigt att vara ute under ett riktigt busväder, om man är förberedd för det vill säga, när snön yr och vindarna piskar så man knappt hör eller ser.
Man ska dock inte ge sig iväg på någon tur om man vet att det blir skitväder. Det finns ju i och för sig kompass och gps som kan visa åt vilket håll man tar sig men det är fantastiskt lätt att tappa orienteringen under ett kraftigt snöväder, dimma och snöstorm.
Jag gjorde mig en sväng med skotern för ett par vintrar sedan under en snöstorm. Det var i känd terräng och med spade, nödkost, bra utrustning och riktigt bra klädd. Det var inga problem så länge jag var i skogen, men när jag kom upp mot fjället där träden stod glesare och där det planade ut i myrlandskap blev det ett helsike..
Jag visste ju vart jag var och hur det ser ut där...Men!
Jag klarade ju några myrar och så, men rätt som det var tappade jag kollen på vilken myr jag var på och i vilken riktning jag åkte. Det hade ju varit naturligt att ta spåret tillbaka om det varit risk för att bli fast utan att vara förberedd på det och det gjorde jag en bit för att se hur väl det spåret syntes och hur lätt det var att följa.
Efter ca tio minuters åkning syntes inget av spåret jag nyss kört upp...!!
På nytt tog jag upp spåret dit jag nyss kommit för att leta mig hem därifrån.
Jag trodde jag visste att jag skulle vika av åt ett visst håll. Det var ju i och för sig rätt men jag gjorde en fin sväng åt fel håll... fast det kändes som att jag körde åt rätt håll. En sak som ställer till det är när man måste köra runt något t.ex. myrholmar eller andra svårforcerade partier utan att ha någon referenspunkt.
Hur som helst så kom jag ner i fjällbjörkskogen och letade mig neråt i meterdjup pudersnö som inte tillåter att man stannar utan att köra fast, det innebär juu att man inte får tänka för mycket på lackeringen på skotern för då och då är det oundvikligt att man kanar mot någon trädstam.
När jag till slut nådde sjön visade det sig att jag kört ungefär 8 km för långt österut mot var jag borde kommit ned. Jag visste av terrängen att jag var lite österut men jag trodde det var tre-fyrahundra meter ungefär.

Som sagt, det är spännande och mäktigt att vara ute i tuff miljö men utan rätt förberedelse och rätt kläder kan det var livsfarligt att göra en kortare tur i känd terräng.

Här står jag på isen nedanför stugan och undrar när rödingen kommer?