Ja då var jakten igång.
Två helger har nu jagats av och det har varit en hel del kontakter med älg men inte riktigt så vi fått se dem när vi bandat. Första helgen bandade jag nästan hela tiden förutom i ett område där det var omöjligt att ta sig fram ens någorlunda tyst. Vi gick på några spår som han inte visade särskilt stort intresse varför jag tror de var minst ett dygn gamla under den första dagens första såte. En utter och ett upptag när han var lös var det vi åstadkom. Upptaget drog iväg i väldans fart rakt ni en tjärn så förmodligen hoppade älgen eller björnen i ( där fanns stora björnspår :) ) och Tuzz vände direkt tillbaka.
I den andra såten hade han något i nosen direkt och snart var vi på färska spår efter ko+kalv. Dessa spår gick i sick-sack inom vår smala bit och jag trodde vi skulle få komma till skottchans i dag men efter drygt halva trakten så tog det ut och kom inte tillbaks. Det var skit.
Andra helgen inleddes på fredagen med jakt i Jänsmässholmen.
Här kom vi från vindvittring in på färska spår efter ko+kalv redan efter tv-trehundra meter. Vi spårade och var så pass nära att jag hörde hur de lunkade undan vid ett par tillfällen. Då kom Thomas gråhund Rimpi in med älg och stannade ca 170meter från oss där vi stod och postade ett tag. Vi smög lite närmare och beslutade (dumt nog) att släppa Tuzz på ståndet. Han var så ivrig när han stack att han förmodligen bara ställde till oreda när han kom fram. De skällde tillsammans i ca10 min innan NilsOve sa att Rimpi hade gått ifrån och passerade linjen 700 meter bort... Tuzz var själv men gav snart upp. Vi gick över den plats de började skälla och där Tuzz hållit hus var det ko+kalvspår..medans Rimpi hade en vuxen älg med sig.
Vi fortsatte att banda av området medans Thomas mfl. postade om ut mot fjället. Vi hade mycket spår på resterande bit men inga som var jättefärska. Vi bytte trakt och skyndade ett par kilometer ut mot fjället för att "skära av" en tänkbar väg för Rimpi och den stora tjuren hon visade sig med. Men precis som stora tjurar alltid gjort för att klara sig så försvann även denna spårlöst. Det var något upptag till under eftermiddagen och innan dagen var slut hade vi gjort oss ca tre mil så det var en fin liten motionsrunda vi fick oss. Tur att vi var jaktlediga under lördagen...
Söndagen gick vi i Stavreskogen och denna dag blev det löshundjakt eftersom jag åkte ifrån selen i Jänsmässholmen. Som vanligt när jag haft han lös hittills så söker han sällan mer än 100-200 meter bort från mig så det gäller att ta det lugnt för att inte själv stöta bort djuren. Vi tog oss fram genom terrängen och följde ett längre parti med dikad sumpskog där det fanns ganska mycket spår. Efter 600 meter blev han ivrigare i söket och med ett brak stöttes en älg iväg bakom en hårdbacke. Den släppte han nästan direkt och återkom till upptagsplatsen och fortsatte söket. På en annan hårdbacke en bit längre fram kom nästa upptag som också bar iväg i sken utan skall. Efter ytterligare något hundratal meter blev det ett upptag med skall där djuret följdes ca 1km in mot postarna, han släppte dock tvärt ovanför 7:an och kom tillbaka.
Framme vid stormyren fikade vi en stund njöt av lugnet en stund i ljungriset. Nästan direkt efter fikat lunkade tuzz iväg målmedvetet upp i skogen och redan efter ett per minuter kom det några skall som kom i lite lugnare takt än vanligt och så fortsatte skällandet på samma plats, ett tag i alla fall. När det sedan bar iväg följde han inte efter särskilt långt. När vi gick upp dit så slog han lite på spåren men tog inte efter. Några hundra meter senare, vid ett hygge, blev han ivrigare igen och så småningom drog han iväg nästan i samma spår som den som gick upp ovanför sjuan. Sen gjorde han några turer fram och tillbaka dit upp under vår tur ner mot vägen igen. Han stötte en tjäder under en av de mer intensiv sökningarna men brydde sig inte mer om den än att han tittade till åt det hållet snabbt och fortsatte sedan till älgen och det kändes ju bra att han prioriterar älg om det finns.
Tillbaka till bilen efter ca 2 mil bytte vi trakt till sösia och jag gick av biten närmast sjön. Där var blött, snårigt men mycket spår. Ingen älg dock på hela remsan. Vinden hade lägligt nog vänt och det låg på från sjön när vi kom upp ovan kraftledningen så det var bara att gå över och gå av den biten från det hållet. Den allra sista delen består av tät ungskog och där markerade han innan vi gick in som om han gått i band. Meterhögt gräs och tätheten gjorde det inte lätt för varken hund eller gubbe att röra sig tyst där. Jag hörde knak och meddelade det via radion till postare i närheten. När jag hörde det ta ut ner mot sjön meddelade jag det och sprang upp för att täcka av vägen mot skogen. Tuzz kom till mig först men tog sen efter älgen och var vid älgen men utan skall när den sköts. Direkt den ramlade var har uppe på den och till synes njöt av tillvaron. Skällde och rev lite hår. Jag tog tyvärr ingen bild på den skapligt nöjda hunden eller på den lika nöjda skytten. Det var skyttens först älg och Tuzz första som han fick jobba själv på.
Till helgen ser det ut som att det blir fjälljakt igen. Då som bandhund.
