Trög höst.....

Ja det har varit en trög höst i skogen. Jag känner inte igen Tuzz på hur han brukar vara. Pigg, glad och tycka att det är kul att komma till skogen. Han spårar klockrent när vi bandar men vid något tillfälle har vi stött älgar som varit ca 30-40meter från oss en gång, en annan var de på ca 100 meter i dimma visserligen men annars ganska öppet och i svag men rätt vind. Han kan markera lite i vind men väljer spåret tills det är för sent. Vi har gått två prov i höst där det ena gick rätt så bra men vi fick inte se älgarna som tog undan. Spårning=toppen. Det andra var en dag som helst skulle vara ogjord. Tuzz var helt loj och ointresserad från början och det enda som var intressant i skogen var ett färskt rådjursspår. Han ville inte ens söka något denna dag. När vi gått sex timmar lite drygt så avbröt vi och hade ca 400m att gå till bilen så släppte jag honom. Då hittade han givetvis ett färskt älgspår och då tog två älgar ut på ca 200meters håll över ett hygge.
Som tur är så har han inte varit lika ointresserad som då, varken tidigare eller senare.
Jag ska vid tillfälle åka in till veterinär och göra en  hälsokoll inkl. noskvalster och tester för fästingburna sjukdomar. Det är väldigt olika under en dag hur han "jobbar" och från dag till dag. Han verkar nästan skämmas för hur han fungerar och han verkar inte veta hur eller våga ta initiativ ibland. Som tur är är han fortfarande en mycket trevlig hund och kompis. Jag hoppas verkligen att det ger resultat när vi åker till veterinären.
Fortsättning följer.....

Träning i mörkret

I går kväll hade jag äntligen tid att banda direkt efter middagen. Det är ju så synd att det blir mörkt så himla fort bara.
Vi åkte till Stavre och kunde börja gå direkt från bilen så som vinden låg. Vi gick en liten bit längs en gammal skogsväg innan vi vek av och gick i skogen. Redan efter ca 10 min börjar han dra lite lagom och sicksackar lite föra att känna av åt vilket håll doften kommer från. Efter ca två hundra meter kommer vi på spår som jag inte tyckte såg så färska ut men de följde han målmedvetet ut på den lilla vägen igen och längs den till vägsände och vidare upp i skogen. Hela tiden målmedveten efter ytterligare trehundra meter kommer vi till ett område där spåren efter två vuxna älgar är väldigt tydliga. Tuzz blir lite mer, både ivrig och noggrann. Han drar lite mer distinkt dit han vill men stannar oftare och lyssnar och vädrar i vind. Vi går ett tag till tills vi kommer fram till ett parti med riktigt tät ungskog..tar det mycket lugnt och spåren går som tur är runt men han vädrar inåt ungskogen. Bäst som vi följer spåren runt så vänder vinden och ligger på rejält i ryggen på oss..H-vete kan man ju hinna tänka då. Eftersom det snart är mörkt och vinden vände gör jag bedömningen att inte hinna gå ikapp dessa djur, men gör ett försök genom att gå på så snabbt och tyst jag kunde.Vi kom på färska legor intill ett område där det fejats friskt och spårade ett tag till men var som sagt tvungen att vända mot bilen samtidigt som mörkret föll.
På väg tillbaka mot bilen stöter vi något djur på bara 30-40 meter och man är ju inte så kaxig när det sprakar och smäller i skogen bredvid där man går. Hörde några rådjurs lockläten efter en stund så det var väl de vi skrämde i väg.
På tisdag ska vi gå ett bandhundsprov i jänsmässholmen. Det ser vi fram emot.
Svejs!