Inkallningen sitter rätt bra..

Nu har det gått en tid då man fått vara utan bössa i skogen, i alla fall om man är ute efter älg.
Vi har ändå varit ute en del för att få mycket tid i den miljö en älghund ska känna sig hemtam i. Tuzz har fått vara lös för det mesta och han håller sig nära mig om inte jag tillåter annat. Det behöver jag inte bry mig om förutom när han har vittring på älg eller rådjur. Då vill han iväg. Det är ju bra att veta att instinkten finns där..
En gång när vi var ute på skotern, vi körde sakta på sjöstranden, så kastade han sig av i djupsnön och pulsade sig upp i skogen. Strax kom en riktigt fin bock hoppandes och tuzz försökte hänga på. De for iväg på ett packat skoterspår så jag släppte iväg han i 2-3 minuter. När jag sedan kallade på honom kom han som ett skott tillbaka, det var skönt att se.
Efter detta har snötäcket satt sig och nu bär det ganska bra inne i skogen där snön inte är så djup heller.
Jag har släppt honom efter rådjur ytterligare en gång, kort, och eftre älg tre gånger. Han jobbar tyst, det hörs något som låter som väckskall ibland och en gång har han skällt "riktigt".
Huvudtanken är att det ska vara intressant att gå till skogen och att ta upp spår efter önskvärt vilt. Att träna inkallning under heta situationer är inte helt fel det heller...
Har tjärat skidorna också så nu ska jag försöka följa spår under längre tid någon dag framöver.

Sista älgjaksdagen denna säsong..

Den här nallen har lyckats med jakten. Strömsunds kommun...

..med bössan i alla fall.
I fredagas, 28:e jan var jag och Tuzz lediga på förmiddagen och tog chansen att ta oss ut i skogen för att leta älg på allvar. Föret var inte det bästa med ett snötäcke som några dagar innan sjunkit ihop av pluagrader och det hade fryst ihop under ett par nätter och nu var det plusgrader igen. Det var alltså lite skrapigt, svårt att smyga, och mjukt. Jag sjönk ned till knäna och för Tuzz bar det när han stod på alla fyra tassar men annars sjönk han också ned en del.
Vi fick vittring ganska snart och kom på spår efter ca tvåhundra meter. Vi följde spåret, som var färskt, i ca25 minuter innan vi kom till en lega. Förmodligen stötte vi älgen när vi gick för det var väldigt svårt att gå tyst. Vi följde älgen som gick i stora bågar med vinden i ryggen eller sidan, förmodligen för att ha koll på var vi befann oss. Till slut såg jag älgen på långt håll över ett hygge där den luat oss till högsta punkten och själv passerade den tillbaka i nedre delen av hygget. Vi följde ändå spåret eftersom Tuzz inte såg eller kände av älgen. När vi gått förbi den punkt där jag såg älgen och gått av hygget kom vi till en liggplats för hjort som älgen gått rakt igenom. Vi vilade en stund vid hjortlegan och efter det så släppte jag tuzz för att jag kände att det var så lite tid kvar tills vi skulle hem så han kunde få springa fritt tänkte jag.. Han tog givetvis spåret efter älgen men jag tänkte att det kan han få följa en stund. Efter ett par minuter kom han tillbaka och visade sig men vände direkt när han såg att jag var kvar. Jag var på väg att gå ut i hyggeskanten för att se över hygget om det hände något men kände att det kanske var tryggare för Tuzz om jag stod på samma ställe som där han lämnade mig.  Jag hann inte mer än tänka på det förrän jag hör hur det brakar till i hyggeskanten ca 30 meter bort. Tyvärr var det en mycket tät ridå av ung gran ut mot hygget så jag såg inget. Tuzz kom tillbaka till mig igenom tätningen med tungan hängandes och viftandes på svansen.
Han hade tydligen träffat på älgen strax ovanför där vi skiljdes och sedan drivit den ned mot mig men han skällde inget på den. När jag kollade spåren hade älgen sprungit förbi mig men vänt runt strax nedanför och passerat en gång till innan den satte av tvärs över hygget. Det var alldeles som att Tuzz försökte valla älgen mot mig.. Det skulle ju vara fin jakt..sätta sig på ett fint ställe, tända upp och koka kaffe, äta sig en macka medans hunden hämtar en älg. Man kunde ju anpassa sig så man får lätt väg att transportera hem köttet osv.
Nja. Det kanske inte vore så mycket till jaktupplevelse då så jag föredrar nog ledhundsjakten då.
Nu är det slut på jakt för denna säsong och en träningsperiod tar vid. Jag kommer att lägga vikt på tysta kommandon för stanna ligg och sitt, att öka tiden som han ligger kvar på platsen han blivit anvisad. En del kondition och styrketräning blir det genom skidåkning och löpning på sjön, vägen och i skogen. Smyga ska vi också bli bättre på och så ska vi träna bort rådjursviljan.
Jag ser fram mot nästa jaktsäsong då det är litegranna upp till bevis käns det som. Med så många älgar vi ändå sett i år då han egentligen varit valp så har jag förhoppningar både som jakthund och spårhund.
Allt visar sig med tiden.

Ha det gott!