Träningsrunda

Vi gick ut och letade älg i söndags. Starten var precis invid en kohage och efter 40-50 meter ville han absolut in dit.... Jag lät hunden bestämma och följde efter in. 50 meter in i hagen stoppar han nosen i backen mitt i ett älgspår.. Ytterligare ett bevis på att man kan låta hunden bestämma och att man ska våga lita på hunden.
Vi spårade i 400-500 meter innan han övergick till vindvittring och efter ca 100 meter var vi inne vid en färsk lega. Spårningen fortsatte ytterligare 300 meter upp i en bred rågång då han åter hade vindvittring. Han var  ganska ivrig men då han drog hårt stannade jag tills han mjuknade i bandet och släppte efter men om han drog hårt igen så stannade vi. Rätt som det var så stannade han och lyssnade och tittade tvärs rågången, så satte han sig och då kommer det fram två kalvar på andra sidan och efter dem kom också kon. De stannade och lyssnade åt vårt håll men Tuzz var tyst. Efter ett kort stopp fortsatte kon och gick rakt mot oss. På ca 30 meter reste jag mig upp så att hon såg oss och som tur var vände hon iväg med kalvarna åt motsatt håll. Man vill ju inte slåss med en älgko direkt... Vi lätt dessa djur få ca tio minuter innan vi började gå därifrån.
Det var ett bra träningstillfälle. Jag filmade en del, kameran var på hela tiden, om jag får till det så ska jag klippa ner den och lägga ut den. Det fattas en del i mitt tålamod med att lära mig redigeringsprogrammet ....

Bandhundsprov

2012-07-01
Vi vaknade upp 05.00 i tältet hemma på gården där domaren Per Helge bor.
Efter att ha gjort fyra dagar med st-Olavsloppet varav det var löpning tre dagar var benen lite trötta kände jag, men det är ju passande med ett lugnt träningspass för att få en bra genomblödning och syresättning av musklerna så en dag gåendes i skogen blev fint.
Tuzz hade ju en jobbig lördag med mesta tiden sittandes i bilen och jag var lite orolig hur han skulle orka en dag i skogen i relativt varmt klimat 17-18 grader det gick faktiskt rätt så bra han passade på att dricka i bäckar och pölar men i övrigt så jobbade han rätt så bra med att leta älg och hjort hela tiden.
Nästan direkt från morgonen hittade han ett spår han följde i några hundra meter och övergick till att vädra. Denna terräng bestod av halvmeterhöga ormbunkar som Tuzz inte nådde över. Det var bara på myr som han kunde "vara sig själv" och med det menar jag att han var ganska svårläst i ormbunkarna. Vi kom in på en älg i ganska tät lövsly där och vi var lite för nära när den upptäcktes första gången. Den måste ha hört oss en bra stund innan vi var framme för det prasslade och knakade om vartannat på vägen fram dit.
Jag såg baken på den när den tog ut men det var lite väl tätt där den stod tyvärr. Vi spårade efter och det gjorde han som vanligt bra. Vi avbröt spårandet och bytte trakt på väg dit fick han upp spår av älg igen. Vi följde spåren ett tag och så övergick han till vindvittring, i den nästan obefintliga vinden. Efter ett litet stycke kom vi fram till en myr och när vi gått över halva myren så får vi se en älgkalv ligga i bortre skogskanten. Vi backar undan och sätter oss och fikar en stund. Tuzz somnar ganska snart. Han är nog lite tagen efter st-olavs resan ändå. Resten av dagen går vi på hjortspår och vid ett tillfälle stöter vi hjort från en myrkant, tyvärr har vi en träddunge mellan oss och där hjortarna tar ut så vi får inte se dem heller... Vi spårar efter  men släpper efter en stund. Byter trakt men kommer aldrig in så vi får se något djur.
Om jag  gör en liten sammanfattning så tycker jag att det gick hyfsat bra. Tuzz spårar och letar djur hela dagen med lite lägre intensitet sista timmen. Jag ska vara mer uppmärksam på den närmaste terrängen när Tuzz börjar gå i vind, det är oftast ganska nära då och nu har jag nått kvoten för hur många Jag ska stöta.
Jag får skärpa mig och samtidigt hjälpa Tuzz att jobba mer rätt. Lite coolare i inpåstillinga.
Vi avvaktar resultatet från provet och fortsätter träna.
Det är roligt att gå med bandhund i skogen!