Ja då var det dags att skriva en liten rad igen.
Det var ju ett tag sen sist, så länge sen så jag kommer inte ens ihåg vad jag skrev då.
 Sommaren och hösten har gått och det närmar sig att man kan kalla det vinter. Det har i alla fall varit minusgrader i flera dygn i sträck och det är någon centimeter snö på backen.
1:a advent var i går och det innebär att det nu är smyckat med granris, enris och ljusslingor både inne och ute. För en som gillar skogen är ju doften från färskt enris fantastiskt härlig att ha inne. Får man dessutom skön värme från braskaminen är det inte långt från att vara perfekt.
Jag och Tuzz var till Ammer på utställning i helgen som var. Vi var tyvärr ensamt ekipage av NES. Det hade varit trevligt att träffa andra och prata lite om hur det går för dem i jakt och annars.
Vi var nästan sist ut i vår ring men ändå måste man ju checka in från morgonen och det kan ju vara lite segt samtidigt som man får mycket tid att titta på andra hundar samt prata med en och annan bekant.
Resultatet på utställningen blev excellent men tyvärr inget ck denna gång. Första gången han inte fått det för den delen. Omdömena var annars positiva rakt igenom. Jag har inte med omdömena nu men de ska väl gå hitta om man söker på ammerutställningen 2014. Annars kan ju skriva hit dom senare.
Vi har gjort en ögonlysning i sommar för att se om det fanns några fel i kammarvinkeln så att ha lättare skulle drabbas av glaukom, men där fanns inget annat än friska fina ögon. Tidigare har jag ju höfledsröntgat honom och även det var utan anmärkning.
I år kom jag igång rätt sent med jakt och träning. I början trodde jag han hade fel på alla sinnen och att han tappat lusten alldeles för att vara i skogen och jaga. Men hur det var så började han leta bättre och bättre. En dag när jag gick ut med han till skogen på lunchen så drog han iväg mig in i skogen och glada jag följe fint i kopplet. Efter en liten bit sågs spår av älg och ytterligare ett par hundra meter bort fick vi titta på en fin oxe i några minuter innan den drog iväg.
Nästa dag tog jag bilen till ett annat ställe, satte på honom pejlen och släppte iväg han för att göra sina behov. En liten runda på ca tio minuter och sen blev det ståndskall i ungskogen. Efter ca 15 min hade jag tagit mig fram och får se en annan finfin oxe. Denna gång hade han riktigt bra skallarbete och höll bra position till älgen hela tiden jag såg dem. Dagen efter det jobbade jag halvdag och tog en tur till skogen. Jag släppte Tuzz i ett område där jag tidigare sett spår efter ko+kalv. Efter ca 30min kom ett upptag ca. 200m bort med några skall innan det bar iväg. Det kom rakt mot mig och när det närmade sig hördes det slamra i horn mot träd. Ca 30m från mig kommer en riktigt stor oxe som tvärstannar av min vittring förmodligen. När Tuzz kom ikapp älgen så vek den åt sidan och satte av i sken förstås.
Efter en dag med röjsågning där jag såg en ko ca 50m bredvid mig, tog jag med Tuzz dit på eftermiddagen. Jag gick runt och kom i vind mot det stället jag såg älgen innan och sakta men säkert sökte sig Tuzz mot det området. Återigen på ca 200 meters håll kom ett upptag som snart drog iväg. Även denna gång rakt mot mig. Det visade sig att det var samma storoxe som sprang på mig någon vecka innan. denna gång såg eller kände den mig inte utan sprang rakt mot mig och vek undan bara tio meter bredvid. Det är ju ändå härligt med dessa naturupplevelser också måste jag framhålla även om det skulle var bra att få premiera jakthunden med ett fällt byte då och då..
Vi har spårat påskjutna älgar och varken spårning eller bandning är problem. Våra tillfällen att banda har varit få då det varit bra före. Endera riktigt torrt och knastrigt eller fruset och frasigt har varit förutsättningarna de flesta gångerna. Det är just av den anledningen jag vill att han ska kunna jaga både med och utan selen på sig.
Ja, det blev ju fler rader detta..jag får uppdatera lite lite ofter framöver kanske:)