Tidsresan...

Tiden går och åren med den.
Nu har jag fyllt 40år och satte mig ned och funderade över vad som hänt under de sista tjugo åren. Man har ju hunnit med en hel del när man tänker efter och dessutom kan jag vara nöjd över att ha valt rätt i de allra flesta fall av alla de dagliga val man ställs inför. Inte för att det alltid varit den mest lönsamma eller snabba vägen som valts men det verkar som att följa sin inre vilja ger långsiktigt hållbara lösningar. Hur som helst så trivs jag med livet och försöker fylla det med meningsfulla saker att minnas.
Det var främst under mina unga år, upp till 19, som det blev många härliga dagar, kvällar och nätter ute i skog och mark med främst fiske och bärplockning. Denna tid gav naturligtvis en mycket fin erfarenhet av allt från hur man gör upp eld, lagar mat, förvarar mat, torkar kläder och vikten av att klä sig på rätt sätt och att hålla sig torr.
Jakten har funnits bredvid hela tiden i form av att kompisar jagade och berättade och vuxna grannar som kom hem och hängde en hare på stugväggen eller när älgjaktslaget kom till slakteriet med dagens byten.
Det var dock inte förrän när jag 2009 tog jägarexamen som jag började jaga själv. Sen dess är jakten och viltvården med mig varje dag. Det finns mycket att funder kring. Var går djuren? Var ska saltstenarna placeras? Hur tar man bäst tillvara det byte man ev. får? Finns det tysta kläder? Kan man sy egna skor att smygjaga i? mm. mm.

Just nu är det ju min hund Tuzz som får mycket uppmärksamhet. Det ska ju lekas och ha kul samtidigt som det ska tränas in rätt beteende för jakten och det tar mycket tid. Jag har inga krav eller förhoppningar att vi ska bli bäst inom bandhundsjakt men nog ska vi försöka utvecklas så gott som möjligt i alla fall. Hittills har jag varit inom skjutavstånd på älg ca 10ggr men där jag/vi stött djuren pga att vi haft för bråttom fram. Prassel och knäckta kvistar har varit vanligast samt vid något tillfälle har älgarna till och med sett oss komma smygande bakom vindfällor utan att vi set dem.
Fågel, (orre, tjäder och järpe) har vi haft skottchanser på många gånger men det har inte varit aktuellt med skott ännu. Jag vill ha in älg som huvud byte så jag väntar tills första skottet blir på älg.

På lördag ska vi på första utställningen för att se och lära litetgranna. Om det nu inte blivit någon miss med anmälan. Den skickades in i god tid, för att inte säga jättetidigt, då vi bara hade ett norskt registreringsnummer. Jag kompletterade sedan med det svenska  men det verkar som att anmälan kanske har hamnat på sidan. Får väl se hur det går...

Tuzz påkörd

Förra lördagen blev Tuzz påkörd av en bil på vägen utanför vårt hus. Det var en riktigt hemsk upplevelse att se honom ligga livlös ute på vägen och när jag kom fram till honom var han aldeles stel i kroppen och blod rann ur nosen... När jag lyfte upp honom så kände jag att han hade bra puls i alla fall, då tändes hoppet direkt och jag bar in honom och kontaktade vetrinären direkt.



Han piggnade på sig eftersom och när vi kom in till vetrinären var han groggy men rörlig. En helkroppsundersökning gjordes och han visade inga smärtsymptom som tydde på frakur eller leddysplasi!.!


Höger öga visade lite svagare hotreflex och han hade en rejäl fläskläpp på högersidan där bilen träffade men det var det enda... som visade sig.


Nu efter drygt en vecka ser jag ingen skillnad på hotreflexen, inga missfärgningar på tänder som skulle tyda på rotskador, eller andra problem. I lördags när vi "jagade" vekade det som att intresset eller luktsinnet var nedsatt. Vi gick nämligen i och över färska spår utan att han visade samma intresse som tidigare.. Förmodligen kan han ha haft svullnad kvar i näshålan eller helt enkelt känt sig för hängig för att vilja hänga efter en älgfamilj i flera timmar..
Egentligen hade jag bara med honom för att vara ute och röra på sig lite lugnt.


Nu under denna vecka kan jag konstatera att intersset för spår är tillbaka och att styrka och rörlighet är fullt normalt.

Det har varit omtumlande för oss alla och självklart mest för Tuzz. Vi har tagit promenader längs vägen och det går bra att möta bilar. Några enstaka gånger har han ryggat och dragit åt sidan när det kommit någon bil som haft speciellt högt eller skramligt ljud. Vi gör inget extra då utan försöker visa att det är säkert att gå vidare på vägkanten.
Man kan ha tur i oturen också....

Bilder från oktoberjakten

Tuzz under en lunchpromenad. Intressant fågel?

Det kan vara bra mysigt en dag i skogen trots dimma och kyla...

Här landade oxen som Björn sköt.
Vi skulle prova gå spåret till den men det var redan full ruljans när vi kom dit.

Den nöjda skytten med en fin troffe´.



En bild från vår hittils första gemensamma middag!! Chrille och Sune på bilden.
Det var otroligt gott och inte destomindre trevligt! Buckan och S-O lagade maten.
Något att bygga en tradition kring, men nästa gång får det väl bli älgkött!?!



Älgarbete



Här spanas det över hygget. Det luktar intressant!

 Förra helgen var jag och Tuzz ut på fredag eftermiddag en sväng och redan efter tvåhundra meter ungefär markerade han tydligt i vind och efter en liten bit till så tvärstannade han i steget och blev kvar där. Jag spanade över vindfällen som låg där men såg inte bra över krönet så jag måste flytta mig. Inte bästa läget då Tuzz precis krypit under en torr gran som ramlat och jag var tvungen att kliva över. Jag måste prasslat eller knäckt en kvist för jag han inte mer än börja förrän det det drog iväg tre älgar från svackan framför oss. Skit igen! Vi följde dem ca femhundra meter innan de gick ur området. Kontakt i allafall och bra träning för både mig och Tuzz.
På lördagen gick vi ut på frusen mark och Tuzz tog följe i ett gammalt spår som följde en bäck där småbjörkarna låg kors och tvärs. Det var ett h-vete att försöka ta sig fram tyst där. Jag gav det ca en timmes försök för jag tänkte att det skulle bli bättre terräng snart... Jag tog beslutet att bryta eftersom jag såg att spåret var gammalt (fruset) och det tog sån tid att ta sig framåt.
Lättad gick vi upp i "normal" skog där det var betydligt lättare för mig att komma fram.
Efter en timme ungefär började han vädra i vinden oftare, till slut var det konstant och med stram hållning och svansen hårt rullad över ryggen smög vi upp på en höjd. Jag laddade bössan på väg upp. Denna gång tänkte jag vara så försiktig jag kunde eftersom vi (jag) stött iväg djur på detta sätt många gånger nu. Jag tog ett steg, sen spanade jag, ett steg till och sen spanade jag. Tuzz blev lite ivrig och gnydde ibland, då stannade jag. När vi smugit en stund såg jag en stubbe som såg ut som ett älghuvud. Jag bestämde mig för att stirrra ut älgstubben. Den var i skugga och med en mörk trädstam som bakgrund. Jo, det var en älgko! Hon vred på huvudet.. Jag hade bra skottfält för att skjuta henne rakt i pannan, men det skulle jag nog aldrig göra. Dessutom visste jag ju inte om det fanns någon kalv med. Efter att ha försökt röra mig åt både höger och vänster för att komma åt att se bättre, om hon stod i en svacka eller låg och om det var flera djur, reste hon sig efter ca 10 min. Tyvärr ställde hon sig så att jag bara hade skottchans på bakdelen så jag var tvungen att röra mig åt sidan för att komma i läge. Då såg jag att det stod en kalv bakom plus att en liten gran stod i skottlinjen. Jag väntade och hoppades att hon skulle gå åt sidan så jag kunde skjuta kalven men när de gick iväg vände de ifrån oss och kalven var skymd av kon så det blev inget skjutet nu heller. Vi spårade utan att få kontakt i tre timmar innan vi avbröt.
Vi har haft många sköna timmar i skogen i höst. Jag tycker det är synd att vi inte började jaga förrän i oktober men hoppas det ändras till nästa säsong. Jag är säker på att jag fått skjuta första älgen redan om vi börjat tidigare för vi har kommit till älg många gånger hittills men tyvärr har jag kalvat mig och stött iväg älgen de flesta gångerna.
Övning ger färdighet....

Älgjaktsveckan i oktober

Den gågna veckan hade vi vår första jaktvecka för säsongen och här kommer jag att sammanfatta den som jag upplevt det hela.
Vi började med samling löradg klockan 06.00 vid gamla samlingsplatsen utanför Frdrikssons. Det var tre nya deltagare i år, "Buckan" från småland, David Kraft och Jörgen Olofsson som härstammar i Stavre men bor i Östersund nu. Efter sedvalig hälsningsrunda lottades passen ut och vi rullade ut i  skogen. Denna morgon låg dimman tät och sikten var knappt 100 meter. Inte förrän i tiotiden blev det lite bättre och sedan försvan det succesivt fram mot eftermiddgen. Det enda som var bra denna dag var att det inte blåste så förbaskat. Det observerades älg denna dag men ingen blev skjuten.
Nästföljande dagar var det mindre dimma men då blåste det rejält istället och att posta utan att elda var inte ett alternativ.
Hundarna fick några upptag men det var grävling, hjort och ren som dominerade från början och när det var älg då bar det iväg i medvind i en rasande fart. Om det var vinden som var för stark och påverkade eller om björnförekomsten ställer till det kan man ju fundera på. Kanske hundarna fått för få timmar i skogen innan jakten också? Söndagen bar i alla fall med sig lycka och välgång för Björn Kraft som precis efter upptag av en av löshundarna fick in en fin oxe i pass nr1 och efter att par skott låg oxen i backen. Det visade sig vara en udda 18-taggare med fin skovel.
På tisdagen gick jag och Tuzz första gången och efter att ha hittat spår och spårat i ca 10 min stötte vi en grupp om tre djur som stod bakom ett krön. Skit! Vi spårade efter men de gick rätt snart ur vårt område så vi fick släppa dem. Efter några hundra meter kom vi på nya spår och följde dem i ca tre timmar utan att komma ifatt djuren.
Onsdagen gick vi två såter. I den första som tog ca tre timmar att söka igenom hittade vi inte några färska spår alls. Han följde dock några gamla spår längs sjön så nosen hade inte slutat fungera utan det var helt enkelt ingen älg där. I andra såten gick vi ca tre hundra meter innan vi kom på spår. Efter spårning ca hundrafemtio meter stötte vi ko+kalv som även dem raskt gick ur området... Sen hade vi ingen mer kontakt i den lilla såten men fem-sex timmars arbete blev det den dagen och det kändes i mesta laget för att vara bra för hunden. Tre-fyra timmar känns som tillräckligt.
Vi gick även på lördagen och då följde min son Anton med. Då vi var på väg att gå tvärs igenom marken till bortre gränsen där vi skulle utgå från hade en av löshundarna sprungit upp på "våran" sida av vägen och fick ett upptag ca 150 m framför oss.  Ko+kalv+hund kom förbi oss på ca 80-100m men jag fick inget skottläge. Tuzz såg nyfiket på men sa inget. vi stod stilla och väntade lite och då kom en andra kalv strax bakom oss. Den stannade i fint håll ca 70-80m i en fin lucka mellan träden men det var absolut inget kulfång och jag visste att vi hade postat ut nedanför så jag sköt inte nu heller. Vi lät kalven lufsa iväg och sean försökte vi spåra den. Vi spårade i två timmar innan vi fick avbryta för att göra ett eftersök på en annan kalv. Vi hittade inget på skottplatsen som tydde på träff och efter att ha spårat kalven och kon i två timmar utan att hitta något avbröt vi. Efter fikat fortsatte vi i närheten där eftersöket gjordes eftersom jag såg mycket spår där när jag gick ned. på väg ned tänkte ag att Tuzz skulle få springa lite lös för att vila mentalt. Jag lockade ett par gånger på vägen och rätt vad det var kom en pinntjur joggandes genom skogen. Han stannade fint på hundra meter med bredsidan mot mig. Jag hade Tuzz 40 meter åt sidan som stod och tittade på tjuren och själv behövde jag ta av mig bössan från ryggen och ta mig två meter åt höger för att få fritt fält. när jag klev åt sidan vred älgen på huvudet och då blev det för spännande för Tuzz som satte efter, men utan skall. Jag tänkte att det fick bli som det ville om han ville följa efter men redan efter en minut ungefär kom han och tog på sig selen för att spåra. Vi gick efter i två timmar och vi korsade våra egna spår två gånger vilket visar att djuren inte går undan så hårt när de stötts av en bandhund. Bra gjort av Tuzz tycker jag att följa spåret hela tiden även fast vi korsade våra spår + att vi mötte ett rådjur på 60-70 meter. Det tittade på oss och gick lugnt undan. Trevligt.
Vi fick ingen mer älg under veckan och inte heller helgen därpå. Under jaktveckan var det en som räknade till 14 st olika älgar han sett i pass men i alltför dåliga lägen för att komma till skott, så älg finns på marken.
Det finns som sagt älg på marken men de helger vi varit ut senare har endast resulterat i en nedlagd kalv.
Man får väl kämpa vidare..